Nästa morgon vaknade prinsen, ångerfull och ostadig i själen.Han hade utnyttjat den kära Daniela på ett osmakligt sätt, hur kunde det nu gått till.Var det penagr det var frågan om ,eller den vanliga könsliga driften.
Prinsen gick ut på toaletten och vomerade, fick upp sin kamp, sin kamp emot kvinnorna och livet självt.Hos henne därinne skulle han inte erhålla tröst längre, men det var livets gång och tidernas.Hon hade antagligen inte ens gått igenom gymnasiet.

- Hur mår du !? frågade han bryskt, och rev av henne täcket.
- Vad tror du.................malde hon, liksom beslöjad av sömnens förlåtande glömska.
- Jo Cordelia har ett och annat att tillägga! Hon har synpunkter på din moral, ja det har inte jag jag har sett värre..........
Nu ilsknade Daniela till ordentligt, hon blev arg, och den ilskan kunde hon inte bära längre.
- Hörru du din prins! Kom inte hit längre med dina ursäkter, prat om moral och dina vedervärdiga tiggerier! Har du gjort något vettigt i ditt liv.Om jag inte vore så sanslöst förbannad så skulle jag be dig hålla käften!
- Jamen....?
- Nu går du ut! Nu går den ner till bensinsstationen, köper bensin och tankar min bil! Nu!
- Jasså...
- Jaså! Vad sa Cordelia! Vad gör du åt henne, och vad vill du henne? För övrigt kan du gärna försvinna, sedan du gjort detta lilla uppdrag!
- Jamen.............lilla vännen....jag har ju inga pengar....visserligen så...
- Hörru du din jävla förförare....!

Daniela tog fram ett gevär ur garderoben, och han tvekade liksom inför något okänt, han drog sig till minnes att hon var jägare.
Han vågade inte säga ett ord nu, fylld av ånger och respekt inför denna vältaliga tjusiga(nåväl;ordet) kvinna stegade han iväg till bensinmacken.Han hade antagligen några kronor kvar på kortet, så de skulle få bränsle hem åtminstone.
Det var kilometer att gå, nu var mobilpengarna slut också, fan dessa fruntimmer, här kunde han svära högt ej ens gud hörde och hade han hört hade han säkert slagit dövörat till.
Äntligen framme vid bensinmacken. En ung kvinna stod bakom disken, han såg att hon hette Linnea.Det fanns ju namnskyltar på folk, ja det var ju bra här en ny att tampas med!
- Gomiddag frk Linnea! Jag behöver bensin, en bensinbehållare....och en Tulo, förlåt vad heter ni.
Linnea blev generad till att börja med, men hon gav ifrån sig en yrkesmässigt god min.
- Linnea.Jomen det ska vi ordna!
- Och sedan skjuts med bil in i skogen!
- Förlåt?
- Jag behöver skjuts! Min Mercedes står i skogen utan bensin.Ska jag behöva förklara det här en gång till?
- Nääej....
- En Tulo! Eller Jolo, eller vad ni har.Har ni glykol.
- Glykos!
Prisen tappade andan för ett slag, Linnea skulle ta tid på sig, han satt sig ner och betraktade löpsedlarna.
" Mördare ute i skogen i Uppland.Polisen utan spår"
Han suckade.Men se där kom ju Linnea, hur gammal kunde hon vara, kanske 25, åh så vacker, och med en dunk bensin.
- Jamen va bra, sa han och tog dunken.
- Har.......fröken Linnea en bil?
- Klart jag har!
Prinsen satte sig i passagerarsätet och knäppte symboliskt händerna.