Hettan fick luften att dallra, tung och obarmhärtig. Fötterna värkte, tröttheten låg hård mot hans bröst. Han tog den om sig, sänkte sitt huvud i sina nariga valkiga händer. Händernas svalka mot pannan. Vad jag har gjort med dem, drivit in spikar, burit dagsverken, tvagat dem och smutsat dem,  i kärlek har jag använt dem till att  vara medmänniska.

Allt jag ville var att närma oss kärleken i att vara vi. I kärlekens namn. Hur ska de någonsin kunna förstå? Allt som styr dem mot korset är främlingsfientligheten, hatet, rädslan och maktgirigheten. Snart drivs spikarna in av överheten, genom mina händer, snart dör jag .

För jag är en människas son. 

Gode gud i himmelen.