jag drömde dig på tåget


försökte hålla dig kvar hos mig
men du sprang och fattade tag i dörrens med hela din styrka 

hängde kvar där som en tröstande vante i vinden

så stor är din kärlek förstod jag då
och sorgen bredde sin mantel över mitt uppvaknande



för trots att kärleken är dömd att aldrig kunna hållas fast 
så är just detta hennes djupaste vilja

att fästa på pränt
att konservera tid och rum 

att bygga album av gammalt hopp

för att kanske där hålla kvar det man önskar och tror

sen samlade jag ihop min övergivenhet i ett krus 
och drack det till sin botten