Man sitter och funderar
grubblar och sonderar
OCH - plötsligt väcks en tanke, ett poetiskt frö har börjat gro, och innan man förstår vad som riktigt har hänt
så sitter man där framför sin dator eller med penna och papper och börjar sätta det hela på pränt

tanken sprider frön i form av ord som bildar en åsikt
och just denna gång så kanske meningarna ska bilda en kärlekens dikt
för man känner att hjärtat och själen vill samarbeta, och nu får inget hindra eller störa
och dikten börjar ta form, man hittar de rätta orden med vilka man just läsaren vill beröra

man skriver, och det flyter på, utan större uppehåll eller förseningar
och märker att man skapar underbart vackra meningar
direkt från sitt eget hjärta, och mår så gott när man ser de fraser som kommer fram i dagen
och man känner lycka, man är stolt, det pirrar till och med en aning i magen

att jag kan skriva något så underbart tänker denna poet
som innerst inne känner en otrolig stolthet
för denna vackra dikt, som hon eller han själv har uppfunnit
och under den tid som detta verk har kommit till, så har redan mången tår på de egna kinderna runnit

När man så är inne på den sista versen, då allt börjar bli färdigt
så reser man sig kanske i självaktning, - helt värdigt
man läser dikten än en gång
och de vackra orden man själv har skrivit upplever man i de egna tankarna som en underbar kärlekssång

och man mår så bra i sitt hjärta och själ
man mår så otroligt väl
för med ord har man format meningar som berört en själv och det gör att man vet
att man har klarat det även denna gång, och bevisat, att man är en duktig och kärleksfull poet




© Ted Örnberg 2010
Foto:www.fotoakuten.se