Förgäves försökte jag, för att passa in, för att duga i nått.
Gjorde halvmissar, för att fylla bägaren, efter deras mått.
Jag var pusselbiten, som aldrig passade in i mönstret.
Uppbådade all min kraft, men räckte inte till på något sätt.
Grep efter halmstrån, för att bli accepterad, som en av dom.
Ville vara en del av det centrum, men hamnade alltid bakom.
Jag stannade aldrig upp för att tänka till ett slag.
För att fråga mig, Varför jag alltid lät dem göra mig så svag.
Varför nöjde jag inte mig med, att bara vara den person som var jag?


Skriven 2006-08-19 | Kristian Lind © 1999-2010