Stopp nu ett tag
Jag måste få tänka
och skänka den här tanken
till mannen på banken
Som jobbar som fanken

Var finner han tiden,
För lugnet och friden
då livet de springer förbi en så lätt
när man nedtyngd tvingas att bära
hela samhällets smutsiga tvätt
alla skjortor med ångestens svett
alla nerpissade lakan
från de mobbade krakar
som missade mallen att följa i svallen
efter dom som vet bättre:

Nä,
inga grabbar får ju gråta
inga flickor kan bara va kåta
ingen alls får drömma för mycket
kanske lätta på trycket
strunta i smycket
stanna upp, vila upp, tagga ner, hoppa av
låta andlighet andas, gro och leva kvar
och kanske älska just lite för mycket

För Bakom bankdiskar slutar gnistrer i ögon
på dom som vet bättre
Där själar förtvinar hos annars förmögen
Människa
Jag e Andreas anarkist, en andlig ateist
Och jag måste få rekommendera
Men ej för att predikera
ett tempel i Alby till mannen på banken som sliter som fanken
eller kanske bara en stund naturen,
så slå dig ut ifrån buren och häng med på klätterturen
till skogen och djuren.
Från mossa och lav till ett döende hav.
Kanske blir det just Östersjöns sista säl
som räddar hans själ.
För Nog står vi på randen.
Till Själadöd.