Då misstag värmer natten
Det finns en Hon igen
Tyst på kall betong,
jag tänker

Det finns en Hon igen,
som skrattar när jag skrattar
som ler och känner, älskar, men
som målar murar, i osynliga färger
svarta som bara jag ser

och jag, jag står vid ett vägskäl
med lungorna fulla av rök
hostande, levande, kännande
känslor jag känner, igen

men jag har dansat min svärdsdans
trippat på vässat stål
blir inte rädd när det bränner
känslor som brinnande kol
bara värmer

det finns mänskor som flyr ifrån drömmen
som förtränger och lurar sig själv
som aldrig ens lämnar marken
som aldrig hittar hem

och det finns en Hon igen
Som känner, men ej känner igen
Känslor som borde va vackra
Men duckar och kallar mig vän
Själv ser jag bara stjärnor

Stjärnor som kallar mig hem