varför funkar jag inte med dig?
kan inte du och jag bara sitta här en stund,
och titta på varann,
prata med varann, om hur det var då,
innan jag blev alldeles för svår?

är det jag som är felet,
skrämmer jag er,
är det jag som driver iväg er,
när jag försöker hålla er som närmast?

vad är det ni är rädda för?
varför stannar ni inte hos mig?!
varför ser ni på mig sådär,
som om allt hopp är ute för mig?
står jag inte under samma himmel som ni?

varför kan jag inte se felen,
som ni så tydligt visar i era ögon?
vad är det som driver er på flykt från mig,
efter att ni lämnat så stora känslor hos mig.

känslorna som sitter kvar i min själ,
men ändå dras med när ni går.
som drar upp stora revor och hål i min själ.
ni kan inte se dom,
men ni kan se felen.

ibland,
när jag tänker på er,
känner jag hålen som äter
dom får aldrig nog
för ni kommer aldrig tillbaka.

ni kommer aldrig tillbaka,
inte i samma form.

varför funkar inte jag med dig,
varför ser jag inte felen ni ser?
är det för att jag är fel, så fel.
kanske, är jag socialt missanpassad?