~¤~

Från gräsmattan där jag en gång mig lärde
att cykla med pedal - som gammal pedestrian
senare i grusgång jag ändå som förr gick
över järnvägsslipersen, den tiofaldiga
som hållit blomjorden kvar
som en gång var vän med godsfinkan

Gen' fälten av midsommarblomster, björkar
hundkäx, kattmyntans prästkragar
stock- och rallarrosor med riddarsporrars lin
Genljöd sången från ortens alla åldrars
urminnes visor nyskrivna
blommorna en flicka plockar - en nybliven dam

Från gräsmattans cirkel av tidlöshet
till sjöns havslika blånande djup
du över ytan kastar stenen som om du
singlade guldmynt till Poseidon - låt inte livet
knäcka mitt nyckelben
som en gång du tänkte tälja ett cykelställ
till mor och far av trästocken nedanför ett stup

Ned' rullstensåsen där förr vagnar gick
och drogs längs dåtidens marknadsväg
Nedlåten ej att röva minnet av den, landet
och gröna skogar, och av kärleken
som här rinna oss emellan som mjölken
från nordliga heliga kor

***

Havtornet darrar lätt
                     då himlen sakta öppnar sig
solens draperi av strålar
           ackompanjeras av
                     Tors mörka glada röst
Innan regnet sakta tvättar
            ännu en sommardag ren


Gryningssken -
            Skymningston
en aristokratisk smak i
     arbetarätten
            av medelklass
sommar och vinters
     sol i sill av dill
            med öl och snaps
med hembakt bröd och champagne av ålder
med sherry därtill


I tankarna ekar Svea Rikes historiska storas röst: "Bliv Poet och skriv ned det" (barnet visste redan han var det)

***

Skeppsklockan sitter på väggen
Herr och Fru dansande på bänken i hallen
i sin lilla timmerstuga
väder och vind kan inte
     skilja det sanna
            från sina hamnar
Barometern i lågt som högt tryck
Livets tyngd knäcker inte mitt nyckelben


Råbocken råmar nu som då
som petimätern till sin persistenta mätress
se flyttfåglar som flyr härifrån
som kommer tillbaka till vår
Vårt enda motto: "Att vara på
den sida som är för mänskligheten"
med olust och trån
     är livet ändå
            till låns
Vi och tranan
     våren
            får


eller för att i halvsömn och vårvaka
refrasera till musiken av Le Printemps:

"Vår kikare se tranart se kikande vår"

LPWJ 13/03/10