Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

demoner tar sig oftast en vacker ynglings gestalt

 

 

kan man känna sig så jagad att man överger sitt barn? 

 

står där på en bakgata 
med pulsen dunkande över tinningarna

barnets gråt i bakgrunden

 

 

men vågar inte

 

 

 

vem är mannen i det mörka? 


han som jagar drömmarna svettiga
söker finna blickarna 
bränner genom alla murar 
ser med blicken över hus och gränder

 

 

 

det är min barndoms stad och jag känner varje hål i asfalten

 

och barnets gråt

 

 

 

 

 

 


Fri vers (Fri form) av Hannadraken
Läst 212 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-03-16 08:29



Bookmark and Share

  /Isabel
Starkt.. Bra!
2010-03-18

  Bibbi VIP
Starkt.
2010-03-16

  Nina Ahlzén
Du öppnar stenhårt, det mest förbjudna, kvinnan lämnar barnet, eller är det det inre barnet? Å jag gillar att du vågar glänta till stängda rum.
2010-03-16

  Gunnar Odhner
Kanske finns det mörka för att man inte har varit där och sett det från alla sidor? Stark dikt.
2010-03-16

  walborg
Stark dikt om det dolda mörka inom oss alla som vi inte vill veta av.
2010-03-16

    ej medlem längre
ja. jag tror man kan vara så rädd att man överger sitt barn. både sitt inre barn och sin avkomma. och det ger en ganska klar bild över hur stark rädslans kraft är.

din dikt lägger sig som en nödvändighetens klump i halsen på mig. hoppas den inte försvinner för fort...
2010-03-16
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken