för henne fanns där aldrig några ögon
ingen som mötte blicken

därför flackar hon alltid när hon talar med er

och om fokus nångång hamnar i hennes knä
börjar hon stamma 

stilla som en bris
inombords stormande glädje hat och förtvivlan

hon söker aldrig någon hjälp
eftersom hon inte tänker på det som en möjlighet

hjälp är ju sådant som de viktiga får

en förmån 
bortfallen ur hennes osynlighet

hon är en duktig flicka
så ni har nog inte ens märkt hennes ensamhet

att hon alltid följer 
sällan leder

och aldrig möter era blickar