Vi vilar i skymningsdunkel famn.

De tårar vi gråtit
var nödvändiga
och vackra.

Jag tackar dig
för det du gav
nu när du måste gå.

Jag vet att vi aldrig fann
den balans som vi sökte.

Jag tror aldrig
att vi hade
funnit den.

Det är så det är.

Jag vilar i gryningsdunkel famn.

Så gör även du.

Nu.