Jag hatar när stressen skvalpar som en kväljning i halsen. Jag hatar ångesten som driver mig till att fortsätta ändå. Jag hatar att ta beslutet om att pausa. Jag hatar känslan av svaghet som kryper på. Jag hatar att jag aldrig lär mig signalerna. Mest av allt hatar jag det faktum att jag befinner mig i den här karusellen. Jag hatar att jag en gång kom in i den och jag hatar att det aldrig verkar ta slut.