Hur jag älskar detta nu
när solen fräter sönder nattens
fel

Ändå: ensamheten
biter sig som martallen
fast i det stenparti
den vakna tanken
förberett

Skriker ur min grotta
full av lugna medel

Mitt förflutnas band
binder min tanke vid
tyngder som inte var avsedda
för mig framför morgonfönstret