Idag när jag var ute för att uträtta ärenden.
Så kom jag i samspråk med en utslagen människa.

Han satt på en bänk hopkurad, skäggig och bakis.
Eftersom han frågade mig hur mycket klockan var så
stannade jag till.

Jag vet att han tillhör kronikerna snart finns det inte många
kvar av dessa gamla alkoholister här.
Han berättade att han fått en rollator och att den var bra för han
hade svårt att ta sig fram efter en stroke.

Jag kan inte låtsas som att dessa människor inte finns och
bara gå förbi.
Många gör det, men jag tänker som så att en gång var de små barn.
Hade mammor som älskade och månade om dom.

Det sista han sa Sigge var;
du skulle nog inte vilja vara i mina skor några veckor.
Jag tittade till på hans skor det var bara skit med dessa.

Neeej sa jag det vill jag inte. Men jag förstod vad han menade.