Det är bäst när det skymmer
för i solnedgångens skönhet
där brinner de bort alla bekymmer

Man bara det vackra ser och faller till det ner
bara mer och mer och det känns, som om
hela världen emot en ler

Och man bara sitter och tittar och i den röda skymningen
sin glädje hittar och allt annat bara sen en kvittar

Och det vackra får ta över
och för detta behöver
man ju än, alls inga klöver