Med ciggen i munnen sitter hon och ler,
Hon tror ingen henne ser.
Hon ser alltid lika fundersam ut,
Undra när hennes tankar tar slut.

Varje kväll kan du se henne sitta där,
Det ser ut som om hon sig själv lär.
Hon funderar nog på livet stora gåta,
Ibland ser man henne stor gråta.

Hon sitter alltid hopkrupen på sin stol,
Ibland lik gråa moln ibland lik den gula sol.
Hon har absolut inget mellanting,
Ibland stirrar hon på sin guldring.

Jag blir alltid lika förvånad,
Hon sitter och hennes leende är rånat.
Ibland har hon sällskap,
Undra vad han är för kap.