Nattens slöjor vilade över havets spegel
tyst spelade vågorna sin tysta sång
en pärla utav minnen mot min hand
i längtans skrin bevarad

jag vandrade längs stranden
under månens toner
jag satt min fot i varje spår
du lämnat
jag såg på vågorna i tystnaden
lät vinden räkna mina hårstrån

då viskade du tyst till själens öra
då blommade en ros ur
asfalten

och för ett ögonblick tindrade
stjärnorna åter
som guld