aftonhimlens streck
av eld

likt barn som skrattar
sig glada

han bär en obekräftad
liderlighet

likt en strimma snö
vid skogens rand

fågeln i dungen
trånar sitt kalinka
kalinka kalinka

han lever i alpjazzens
landskap och söker ett hem
där kärleken bor

vill börja om från början