Jag satt och skrev, tusen ord.
Inga som ville stämma. Denna speciella dag kom torka.
Hand i hand med hjärndöd.

"om jag dör idag så dör jag lycklig"
"om jag lever i en evighet, lever jag lycklig"

Så tog det slut.
Ryggmärgskramp.
Dödsryckning i hjärnbanken.

Ett ljus tändes igen.

"De vackraste ögon ler mot mig.
Det vackraste leendet plirar i din mun.
Det vackraste ord sprudlar ur din själ."

Något blåste ur ljuset.
Fantasimörker sveper in, får mig att glömma,
vad jag vill få sagt;

Jag älskar dig Axel Leonhardt!