Hon läser den melankoliskt skrivna texten, boken som bland annat handlar flickebarnet vid strandkanten. Flickan som kan förväxlas med en ung kvinna om man kisar tillräckligt länge ser man bara trassligt hår och köttiga läppar som vill ha mer. Blundar man kan man föreställa sig vad som helst. Kanske är det männen vid hennes sida gör. Blundar och glömmer för ett ögonblick att hon endast är ett barn. Men hon vet bättre och när hon sluter ögonen låter hon handen leta sig ner mellan glest växta könshår och pekfingret börjar sakta glida i cirklar. Boken har öppnat upp ett svart sugande hål och hon blir ofrivilligt och lite frivilligt påmind om sin egen smuts. Det är ändå hon som öppnade boken och började läsa, väl medveten om de demoner som kunde väckas till liv. Det känns så skönt att ha handen mellan benen när ångesten börjar skugga ner det enda inre hon har. Det känns så bekant att få kroppen att skälva under ett par minuter och sedan somna bort från obehaget.