Linnea tänkte han smått förläget nu, det var ju ett vackert namn, och han var nu oförskämt nöjd med att ha lämnat Daniela och hennes gevär åt sitt öde...
Bilen rullade liksom av sig själv inåt stan, och han undrade vad som skulle hända, något sämre skulle ju ej kunna hända i det här sammanghanget, han var rejält trött på de här fröknarne nu.
- Jaha, mumlade han trött, vad gör du i det civila då, när du inte kör bil vill säga.
- Sjuksköterska.I stan.
Vår hjälte blev smått perplex över detta, han hade ju alltid haft en särskild dragning till sjuksköterskor, och det här var sannerligen en av den vackrare sorten.Naturligtvis så ville han inte säja det rakt ut, utan han gick in på sitt förflutna igen.
- Jaha...ja det är ju ett krävande yrke........vet du att ibland känner jag mig själv behöva sjukhusvård! Jag har under den senaste tiden varit ansatt av diverse kvinnor, ja, dom kallar mig för lite av varje, mansgris och guvetvad!Det har varit rent outhärdligt. Idag var det en dam som försökte skjuta mig!Vad kan sådant bero på..........men det är lättsinniga och lösaktiga kvinnor givetvis, om nu det är nån ursäkt .....
- Du verkar ha ett besvärligt liv?
- Åjovars.
Nu hade han glömt Danielas bil och allt som sammanhängde med detta, han för hänförd, hänförd av något nytt och ugnt som luktade vårblommor och liv...
- Nåväl Linnea! Besvärligt hava vi alla och livet är ju ej dans på rosor varje dag...men jag har nog haft lite för mycket av bekymmer nu....oh så vacker ni är, får jag säga så....nåväl nu ämnar jag börja ett nytt liv.Helt och hållet nytt.
Linnea smålog i förarsätet, vilken ganska löjlig man egentligen, lite fånig och självupptagen tydligen, men hon hade ju lärt sig att bakom fasadee finns något annat som regel.
- Det var roligt kära ni, jag har hört det förut.
- Vadå....mumlade han förvirrat.
- Att jag är vacker.
- Åh javisst ja, ja ni tillhör nog en kategori av skönheter som är ganska ovanlig nuförtiden!
Linnea skrattade högt nu, vad var det här för en man egentligen?
- Hade jag icke varit så äldre...jaa jag har ju ingen ålder egentligen men ...jaa man vet ju aldrig vad som skulle kunna hända.....
- Nej det har ni rätt i det vet man ju aldrig.Förrän efteråt.

Man for vidare in mot staden och ett egendomligt samförstånd började utvecklas, liksom av sig själv, och utan att man kunde eller ville hejda det.....