Ett stort hopp föll
fast inget ljud hördes
förödelsen var inuti

Så slugt
att du inget sa
och inget vittne
släppte in

Du fäste bältet
kring mitt liv
jag hörde spännet
slå igen

en livstid innestängd.

Detta var timmen av bly

jag minns den
som förfrusna
tänker på snön
-och vet
först kyla
sen domning
så likgiltighet.

Ännu återstår
två anklagelser
i din akt:

Stölden av ett barn
och det skoningslösa
utsläckandet


av allt hopp