Ögonblickligen
nuochdåstundligen
övermannas, överkvinnas
människor
av nollpunkter

ingensermig
ingenbryrsig
ingenhörmig

Ögonblick igen
som skakar
likt en febers
kallfrossa
av ingentingismen

Går man då
ut ur sin kokong
öppnar sin mun
för att skrika
faller kanske
ett asplöv
darrande

över munnen

Går man då 
längs skummande
vattenbrämet
barfota
för att känna
markkontakt
fångas sandkorn

mellan tårna

någon hälsar
med löv och sand
och säger
underifrån och ovan
du är ett
med mig

hos mig
är varligen
ingen ensam
som inte
speglar sig
blott i sig själv

om ensamheten
solituden
din och min
tycker inte
heller 
Jag