En lite darrig gumma
vill lägga sig att dö
då vinden drar i knuten
och ingen skottar snö

När ingen går på gången
och ingen bär in ved
ty hon är klen och frusen
och stel i varje led

När ingen tar in breven
som fyllt hennes låda
då fönsterrutans vyer
blir ensam att skåda

När inte längre någon
kommer på besök
och disken är smutsig
i kvinnans lilla kök

När vintern är så hård
att hon ej kan gå ut
då känns det i själen
som allting tagit slut

Men då det åter växer
på träden i april
då vill hon leva vidare
ja finnas en tid till