Dum och idiotförklarad
ger du mig till vitsord.
Om jag hade levat på kung Arthurs tid
så vore omyndigförklarad min ödes lott.
Om så bara fyrtio, femtio-tal
skulle jag, Tomas Lyresjö, sitta
på instutition.
Fyra kala vitgråa väggar, vårdare
som slår, kommenderar och går på.
Nu i detta grymma nittio-tal lever
jag dock, fast på nåder.

-Här, Hallå!   Jag finns här.

Men kväsas, kuvas likt ett barn
som tystas och hyssjas till.
En distraktion i din närvaro,
du säger: Ja, ja sen, jag har inte tid.

Du fruktar att jag gör bort dig,
det har jag redan gjort.
Bara det faktum att jag bor här
under samma tak...ditt misslyckande
är totalt.

Jag kan gå om du vill, bort ur ditt liv
säg bara till så gör vi det smärtfritt
och utan komplikationer,
du är från toppen och jag ifrån bottnen
så det borde väldigt smidigt förfara.