Eviga timmar
i det trånga, smutsiga rummet
har gjort något med hans inre
hans själ

Vännerna har
gått sina gyllene vägar
fortsatt med livet
som om ingenting hänt

Ingen har
märkt någonting
ingen har sett
det mörker som omgett honom

Förrän nu
när de öppnat dörren
fått syn på hans tomma skal
och hans räddning

En kropp
så kall, men så full av frid
runt omkring sprutorna
de enda vänner som stannade

ända till slutet