En gång för länge sedan
föddes en prins
Och konungen förutspådde redan
att han skulle bli vackrast i denna provins

Ända sedan han liten var
hördes konungen mässa
”Min son, en sak är klar
att du skall gifta dig med den sötaste prinsessa!”

Hela barndomen prinsen fantiserade
om vilken prinsessa som skulle bli
Hans trogna allierade
och ge honom ett liv i harmoni

Men i tonåren prinsen hamnade
och började tveka
Det var inte för en dam hans hjärta hamrade
med en annan prins det ville leka

Han på en manlig tjänare började spana
och även prata mer än vanligt med
Han hoppades kunna höja sin kärleksfana
men ack, så hans hjärta led

För tjänaren honom ignorerade
verkade inte bry sig alls
Men en dag i prinsens sovrum han signalerade
och plötsligt slängde sig om prinsens hals

De kysstes hela kvällen och lite till
och prinsens hjärta hamrade av lycka
Han tänkte ”de andra får tycka vad de vill”
men han visste att de honom skulle stycka

Om de fick reda på vad han gjorde
så han och hans älskade möttes i hemlighet
Med kärlek varandras kroppar de smorde
men de gjorde det så försiktigt, så diskret

En kväll dock konungen rusade in
i prinsens rum där han och tjänaren låg
Konungen till tjänaren skrek ”försvinn!”
utom sig av ilska över vad han såg

Efter att han sitt svärd svingat mot sin son
blev han dock alldeles stel, fick utefter ryggen kalla kårar
För han insåg att på barn och inte heller kärlek går det att ta lån
och sluta rinna skulle de nu aldrig, konungens tårar