Varsamt nu. Låt ingenting skrämma bort sekunder emellan oss. För jag tror, jag vill tro att våra hjärtan slår i samma färg. Det känns, som om strängarna i kroppen njuter utav toner skapade av oss i närhet av varandra, utav tystnaden som du klär i dessa varma nyanser. Jag känner hur det dansar inom mig. Och det är inte musik som ljuder, den jag hör när du ser mig. Kanske är det den som du spelar, bara genom att existera.






Det finns ord som blåser liv och själ in i ögon, in i kärnan. Det är samma ord bland så många andra, men det finns en skillnad. Kanske beror det på vilka ögon som urskiljer linjerna, för där han ser en spegel, ser hon blott skärvor. Men sönderklippta tankar smeks åter samman, utav tanken på hans händer och i dessa den kraft som stillar vilda floder, den som rör vid hennes.





Kvällar börjar väckas till liv igen, de får färg, börjar lysa. Blossande röd skimrar himlen, stryker sig över mina kinder, pickar ivrigt i bröstet. Vakna. Alla blomskott, vilka jag planterar vid mina fötter, de ska vårdas omsorgsfullt. Rörelsen för oss alla uppåt, ger liv, så sluta grubbla nu, för det hjälper inte. Sommaren känns smått främmande var gång den kommer smygandes, jag vet. Den slår alltid ut i blom, som om det vore första gången, och vi älskar första gången. Varje gång.




Övertygad om att hennes tankar hördes, kläddes hon varsamt av, då hans blick värmde, då den svepte utefter huden. Hennes ögon var av den känsliga art, den som ej skyddar sig med spjut. En ytterst sensitiv, en särdeles öppen och sårbar iris ljuger inte. Och två hjärtslag djupt in i åtrådda ögon får själen att vibrera. Hon ville stanna där.



Jag älskar, njuter av hur vi rör varandra så försiktigt, innan crescendot drar oss ner i vågors bränningar. Vill visa dig haven, ta dig ner i bråddjupen; till kärnan där toner må tystna, men hjärtslag kommer växa och kläs in i starkare nyanser. Och det där som vi hade drömt om, älskandes under nattens svala sommarstjärnor, det tar form. Ger mig liv. Din blick under ögonfransar, genom färgkorn av blå, bakom gnistor och droppar.


Tyst. Säg ingenting, ty kärlek talar inte. Han vet, vet att det finns en lösning. Den är nära nu.

För någon, som tycker det svåra är att ta avsked, är detta ett eldorado. För du har sett det, du vet att ljuset innehåller alla färger. Du. Inspiration. Jag längtar efter dig nu, porlandes runt mina anklar. Låt vattnet skölja upp över allt som gror i sommarrodnaden.