Vi såg inte, vi såg inte för vi gjorde oss aldrig besväret att leta. Den natten skar dina blickar mer än någonsin, och en dröm krossades efter en annan.


Löften brast och du viskade i mitt öra hur mycket du älskade att svika mig. Jag tittade ner i marken, sparkade undan ännu mer av sanden som nu blivit mer en grop. Eller, kanske var det aska? Av ett nerbrunnet liv, av det förflutna.


Min smärta var som ditt godis, du kunde inte få nog. En bit och du måste ta allt. En bit och det blev bara mindre och mindre kvar, för du krossade inte endast, bet sönder, du svalde, spottade ut, krossade varenda bit.


Jag letade efter en mening i denna natten, men väntan ledde inte någonstans, endast till förvirring. Förvirring och ensamhet.


Sista steget ut, sista steget fram till dig,
då jag ska trampa på dig och förstöra varenda centimeter.