Du är unik. Jag är unik. Vi är unika. Det är inte unikt att vara unik, för varenda jävel är det. Eller? Inser man inte från första början att man ska göra sig en egen stig i det som kallas livet så hamnar man i träsket, köper likadana skor för att ingen ska märka att man går i någons fotspår. Trots att man gör det med flit låtsas man som inget. Vem skulle inte? Vem vill erkänna för sig själv att de försöker anpassa sig till en värld där i själva verket ingen passar in? Jag har aldrig varit i det träsket. Jag vägrade vara en i mängden och stod upp för mig själv, alltid. Efter jävligt mycket skit för att ha yttrat mina åsikter när jag förväntats vara tyst, tagit egna beslut då jag förväntats att rådfråga, efter att hela livet varit mig då jag förväntats vara någon annan så står jag här. Ser på den värld då människor anpassar sig själva efter anpassandet efter andra. Vart gick vi fel? Vart fick vi för oss att vi själva inte räckte till? Räcker vi inte till? Gör någon det? Svaret är i själva verket självklart men är hopp skrivet på väggen stannar blickarna vid golvet. JA. Vi räcker till, vi har alltid gjort och kommer alltid att göra så länge DU är dig själv, så länge DU inte lever ditt liv som en fågel instängd i en bur. Alla är en unik specialutgåva i bästa form och det kan ingen ta ifrån dig förutom du själv. Var dig själv, det är vad du är skapad till.

Som min mormor skulle ha sagt;
Vad är det för idé att ha vingar när man inte får flyga?