- vrid mina vägar och mota blicken mot månen

viskade hon i nattens glömska

och han fäste elden under hennes förspelade nakna fötter
grät tårar ur ångesten och onanerade sin vrede 

- jag vill möta henne nu
- när du vill komma hem är det bara att tänka det 

hans röst var grumlig
kanske ljög han

för henne eller för sig själv? 

men månen stod lockande böjd
andades tungt över nattens sista timmar

- jag älskar dig, sa han, har alltid gjort det
- jag vet. jag kommer hem sen. saknad är en synd vet du. en nostalgisk tillbakablick till stunder som aldrig återvänder.
- ja, du brukar säga det. men i mig river minnen djupa sår i nuet. det är verkligt.

- jag är redo nu. tänd stubinen så jag kan flyga.

hennes röst hade toner av otålighet och han undrade om hon önskade dö, eller om hon trodde honom. hans stånd bultade oroligt vidare när han förde stickan mot krutet. tårar rann obemärkt längs hans kinder. 

- vi ses snart igen.