kroppar tunga
luftslott ungkraft
lunga tröttkraft

samlar du mig inte längre
famnar jag dig inte längre
hos oss finns vi inte längre

Andas in
gör vi inte längre
stoppkraft
skänker inget slut värdigt
klockor tidssynder rinner
safter hos mig
svalkar ingen längre

Ögonfärger fägnar inte
fingrar rör ingen

ingen
längre ser du bara smutsen
kramar kroppar tunga underbara
underverkande ande
stärker men trött nu
värker men tyst nu

blickar ljusspår saknar
fröbädd lövbädd min bädd
tombygge sandskygge
där öknar ingen människa klarar
där tankemat föder dyngfat göder
dödsmaskiner i ludna veck
nackhår går mot skönvår
i ljusa svanktunnor

I armhål bland bäddar
trötta små tår i olvonkransar
i eldman skogsspann dansar
tar dig upp i månspel
kastar molntung isbrunn
ger guldfransar över ögon kläcker
kast av lovspel lekspel samspel
ger dig utspel att leva i mig

Födas i dig
leva i mig
jag ger dig kropp till hem till hydda
till skydd till grotta till sal
att sjunga i
till föda i hundratal skönlockiga
guldtända barn
att lära i.

Att lamslog söndertog bräddfylld
vettvillig ovillig vägände
korseld korsväg felände
i brännhet smältande
ossdegel visegel jag flaggar alla båtar
till mig! Till mig igen du seglar
stoppslagen vildtagen en sal väntar
ett barn reglar oss betvingar oss
en framtid saknar oss.
Ett nyttbygge ett samhygge

En framtid saknar oss nu.
Vi har vägar att vandra.
Solar att segla över

fäll oss döm oss inte.