Den berömde författaren satt vid sitt skrivbord och tänkte.Han tänkte på allting det han skrivit och skulle komma att skriva.Det fanns ingen relevans heller det mesta var ju skåpmat- kanske lite utav Strindberg, Dostojevskij...ja till och med Selma Lagerlöf i en konstig och ganska oskön blandning.

Så egendomliga tankar egentligen....även om det naturligtvis fanns mer att skriva om, ja kanske vädret och en vacker kvinna han sett på lunchbaren?
Men allt det där verakde väldigt banalt, banal önskade han ej vara, även om hans person säkert skulle kännas ytterligt banal vid omedelbart påseende, ja han satt i någon sorts knipa och han insåg ej riktigt varifrån han skulle hämta stöd och en normal sorts inspiration för sitt skrivande?

Och den här våren, den långa våren för att inte tala om vintern, det fanns säkert inspiratonskällor i det också men han såg dem ej nu.
Och kvinnorne......han skrattade till, visst voro de inspirerande, synd att deras intellekt var så begränsat, och deras logik var så bristfällig.
Kanske Guds fel, tänkte han, om det nu fanns någon Gud, ja isåfall var han en frånvarande Gud, det är kanske sådana man behöver ibland?

Nåväl verkligheten då.Där fanns det ju en uppsjö av uppslag, han mindes helt kort hur han hade mött naturen förra sommaren, visst hade den en hel del att ge? Fanns det inga andra uppslag än de ur människornas värld, kanske var det bara fantasi , ja det var det nog kanske hela livet blir en slags fantasi?

Som genom ett magiskt slag kom hushållerskan, Sara och han mötte henne med ett outgrundligt och intetsägande handslag.

- Hej Sara! Hur står det till? Jag har lite vånda här, har inga uppslag till min nästa bok!
- Jasså......näe det där med böcker vet jag inte så mycket om.
- Hmm.Neej böcker är ju svårt om man icke läsa.Säj voro du läsare för i tiden?
- Nej.....som sagt....

Han vände sig bort.Ur den här damen skulle han kanske hämta rent praktisk inspiration, men föga teoretisk sådan.

- Ska du diska? sa han på måfå
- Jaa.

Ja det här var ju ingen revolutionerande upplevelse, Sara var en söt ganska naiv ung kvinna förmodligen, ja det fick väl vara med skrivandet för idag då.
Ideerna funnos i bakhuvudet, men de visade sig icke just nu.
Möjligen kunde Sara hjälpa honom trots allt, fick han några enkla meningar att börja med så skulle säkert historien komma igång..........................