Vid eftertanke , för författaren tänkte gärna och mycket klappade sin gulliga katt , tog en kopp kaffe på morgonen.Vid eftertanke........fanns det ej något annat han kunde skriva om! Ja Sara.....och de här kvinnorne, ja det borde finnas något annat ämne!
Sara hade inte sagt som mycket; fanns ingen del i det direkt men...

Han drog en djup suck!

Vem ska jag överträffa tänkte han i sin letargi, ja de äro ju döda numera; och de här deckarskrivarna av kvinnligt slag tyckte han var en vulgär form av fantasi.
Björn Ranelid? Ja han är ju åtminstone ärlig.

Ska jag öveträffa mig själv, men jesus det går ju icke, det är mer eller mindre omöjligt.
Han satt i enormt löjlig självupptagenhet och tänkte ett slag.
Sara hade gått.

Han tittade trött utanför fönstret!

Det var tidig morgon och blykallt väder småregn, allmänt trist.

Strindberg kom gående med hög hatt och texter.

Visst ska jag skriva tänkte han.Jag ger mig icke.Strindberg syntes som en skugga utanför fönstret, ja det var en dröm , kanske en mardröm det kallas men han fortsatte och skriva....
Strindberg försvann och sen satte han sig framför sin gamla Remington.