I
I det totala mörkret
under frysande stjärnor
stod jag med vinden i håret
orörlig som en staty
Fjärran ljuspunkter
i det kalla vattnet nedanför

Det är så stort
jag vet inte om jag vågar


II
Varför börjar marken luta när du kommer
varför gungar jorden när du går förbi
För att solens värme bor i dina ögon
och ditt skratt är som en vacker melodi