Urvattnade stjärnor
tomma sånär som på tomhet
fjärrskådar mig utifrån
reflekteras i mitt innersta
Hur något så tomt och tyst
kan fylla en med skräck
hur galenskapen sakta växer
och den klaraste tanken förbyts i vanvett

Det som skrämmer allra mest
är inte det som finns
utan det som är så tomt och tyst
Det mörka havet ovanför
och stjärnor fulla av tomhet


//2005