Författaren satt och grubblade över tillvaron.Sara hade gått, lika bra det, kanske inga kvinnor skulle kunna förbättra hans skrivande mer?Eller var det Agneta, den sköna kvinna han träffat tidvis som kunde hjälpa till med inspirationen?

Han satt som förbytt, det var ju vår ute, och hans gamla skrivmaskin kändes ålderdomlig, nästan omöjlig att hantera nu.

Vad fanns att skapa?
Skulle han skapa om sig själv, det skulle ju knappast gå, han gick inom en slags ålderns letargi, eller fasa, det mesta var ju skrivet, och ingen skulle kunna ändra på det ändå............

Det ringde på dörren.Han ryckte till, och gick fram och öppnade.

En blond relativt ung kvinna gjorde entre.

- Hej !
- Hej vem äro ni?
- Siri.

Han tog ett djupt andetag.

- Jaså.......von Essen.
- Ja.
- Det var verkligen trevligt, ja jag må säga att det måste vara en del år sedan, men ....hmm..naturligtvis.Jaa...intressant förstås.
- Ja kanske herr Strindberg kommer ihåg mig?
- Har .....ett ytterligt vagt minne-det är som en dröm egentligen.Men sitt ner, sitt ner!
- Hur mår Ni?
- Jo för all del men jag kunna icke skriva nuförtiden! Kanske kom Ni i ett för mig skapande och lyckligt ögonblick! Får jag taga er hand?
- Javisst....

Han satt länge såsom i en dröm, Siri var vacker igen det var hon verkligen, men skulle det här fungera.....han och hon.....
Inspiration! tänkte han och tog fram bläckpenna och papper..........
Siri stökade i köket, och han påbörjade ett nytt drama.....