Det finns en gammal, och ganska känd historia om en klassåterträff som jag nyss kom att tänka på. Orsaken kommer sedan.
Den gamla matteläraren tyckte det var väldigt trevligt att återse sina gamla elever, som var den första årskullen i den då nybyggda gamla skolan. Skolan firade 20-årsjubileum. Han stod och funderade på vad det kunde tänkas finnas för lämpliga samtalsämnen med de forna eleverna. Alla var ju inte så skärpta precis. Ville han minnas. Där står ju t ex Jonas, som tycks ha fått släppa mera på svångremmen än de övriga. Det verkar ha gått bra för honom. Han jobbar säkert inte med matematik, och man kan ju lyckas på många olika sätt här i livet.

- Tjenare Jonas (var jag tillräckligt positiv i tonen?)
- Morsning majjen (här gäller det att vara familjär, jag hade ju underbetyg)
- Jag ser att gym inte är riktigt din grej. Vad jobbar du med? (Var det där oartigt? Han är ju ingen snorvalp längre)
- Jo tack, jag gör affärer i korta varor. (Det vet du nog inte vad det är, oartiga gubbe!hehe)
- Gör affärer? Det vill säga lägger på några procent så du får till brödfödan? Vad då för prylar?

- (Procent! Ska han snacka matte nu igen?!) Allt möjligt smått som kostar runt en krona eller så. Så lägger jag på 2 kronor och dom 2 provcenten lever jag som synes ganska gott på.

Hahaha.
Det roliga ligger i att de 2 kronor som han lägger på ju i verkligheten betyder ca 200% påslag. Och att matte inte alltid är ett helt nödvändigt inslag i affärer.

Så orsaken. Syrran säljer i princip samma saker som jag utför. Och hon således köper in. Men vi gör inte affärer med varandra. Så det går ju bra att testa marknaden med henne, och få lite känsla för hur tuff man kan vara utan att missa affären.

Jag provade min nya prisidé: 10000. Jaha, sa hon, då blir det 25000 ut om det vore vår affär. Vi lägger på två femtedelar.

(Hon måste ha menat dividerar med två femtedelar, annars skulle hennes pris ha blivit 14000. Hon var latinare!!!)