Nog blir jag ihågkommen
när jag stormar in och förstör allt i min väg
Krossar brutalt allt jag tar i
Och spränger allt det vackra med min blick

Och sedan, liksom hukad i sorg
lämnar jag brottsplatsen
och skärvorna av den lycka jag kände en stund
ligger kvar på marken