God morgon, eller hur
vilken jävla spöregns-skur
Har ingen feel-good-kur
men enorm otur

Sömnen brukade vara min fristad
den räddade mig från gråt och rakblad
Men nu är den verkligheten
i en smärtsammare grad

Har ingenting att säga mer
Kan inte göra det du ber
En dag kanske du inser
att ingen bättring sker

Känner inte igen mina egna händer
hur jag än vrider och vänder

Ser inte mig själv någonstans
i en spegelbild som är nån annans
Finns inget kvar av det som fanns
jag har inte en chans