Nattens mörker smeker min kind
omsluter min kropp, och jag är blind
Dess sammetslena andedräkt andas in i mig
och jag säger inte nej

Det ser mig när jag gråter
och faller åter
in i dess famn
och helt tyst, viskar det mitt namn

Det lägger sig om mig
tätare än något annat kan
Och när jag gråter för dig
så är mörkret min man
och han offrar sig
för han är sann

De tårar som rann
torkade han
och de tårar som rinner,
den smärta som brinner
så djupt här inuti
för det som en gång var vi
den skall bara bli
till aska när han är klar
för han tar
mig i sitt försvar

Som en filt som en ängel sytt
och med trygghet och hopp prytt
omsluter nattens mörker mig
och tröstar, medan jag gråter för dig.