Smärtan sitter djupt i kroppen,
tårarna läker många av såren

Det som hjärnan har glömt,
kommer kroppen ihåg så tydligt

Tysta tårar har alldeles för länge,
hållits inne, nedstoppade i mig

Jag plockar upp minnet ifrån förr,
låter mig känna det som kommer

Vaggad av vattnets flöde i mig,
som månskenet aktiverat

Tårar rinner nedför min kind,
jag har omedvetet varit blind

Då smärtan blivit för stor,
har jag valt att titta åt ett annat håll

Tiden har kommit för läkande,
ljuset vinner alltid över mörkret