Vaknar upp i ett radhus som ligger i mitten av två exakt liknande att man ibland när man är trött inte riktigt vet vilket utav de man vaknar upp i. Ligger alltid och snoozar tills varningtexten kommer upp på väckarklockan --snoozar du mer kommer du försent förstår du-- och jag stiger upp och sätter mig vid frukostbordet. Frukostbordet är som en livslevande buffé och jag tvivlar på att det faktiskt finns tillfällen då vi inte har mat hemma. Tar ett vasa-knäckebröd för att känna mig lite extra nyttig men innan det slagit mig har jag kletat på nutella och så var det med det. Själv föredrar jag oboy i glaset vid sidan av tallriken som fint ligger där för att inte smula ner mammas bord av ek. Tar en bit av knäckemackan och nu slog det mig, nyttigt och onyttigt är inte lika med sant, inte idag i vilket fall. Rotar istället impulsivt fram en vit skål och häller cornflakes så det precis kommer få plats med mjölk. Mjölken står givetvis redan och väntar på bordet och klunkar stolt ner i min vita tallrik där den näst intill dränker mina cornflakes. Kör ett stort lass med cornflakes mixat med mjölk rakt in i munnen och sväljer med en bekymrad min.

Det där var lättmjölk, inte mellanmjölk. Jävla skit.