En vålnad har gått genom rummen.
Syrets smak är av obekant andetag.
Nattens flåsning ter sig så ljummen.
Som ett meningsfullt, tröstande famntag.

Min jäktade vandringslust bär mig hän
över alper och slumrande ängder.
Strändernas likdoft ter sig vidrigt frän.
Döda kroppar har förts hit i mängder.

En gravplats, en vila, för krigares mod.
Mina svultna ögon dig letar.
Ett meningsfullt syfte intill likens flod.
Där felvridna lemmar nu spretar.

Ej kan jag minnas ditt anletes drag
men jag minns hur du för dina händer.
Bortom havets tjut ligger sinnets bild vag,
hur vi en gång planerade bränder.