Livet vibrerar så ursinnigt runt mig,
men jag står så dödligt, envist stilla.
Sommaren leker, lockar och brinner;
men mig vill den illa; mig vill den illa.

Jag stirrar på ärren och allt som försvinner
och intet det vackra av kärlek mig hinner.

För du är en ekbacke i högsommarskönhet
och jag är en stubbe i Helvetesbrännan.
Hos dig leker barnen och du bjuder till fest.
I mig trivs maskarna och ruttnaden bäst.