Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du höll mig samman, samlad..




En Petitess kan tyckas vag

 

Jag fick en tom roll som din sjal
höll dig varm och trygg när du var sval.
En petitess kan tyckas vag,
var jag dina armar när du var svag.

Inga hjärtslag mellan fingrar,
skulderbladskyssar eller bärande vingar

jag ritar inte längre hjärtan i sanden ♥ 
de tappar lätt kontur och skingrar.

Slutat räkna dina leverfläckar,
milen mellan oss och timmarna ifrån varann

och jag minns inte längre
hur liten plats du tog i min famn.

Drar min sista suck, mitt sista kall,
håller inte längre andan och önskar 
vid stjärnfall.☆

Ärligt talat, håller jag inte ihop överlag

och din doft
har sen långt tillbaks
släppt sitt tag.

Din stad är din och bara din,
liksom dina val.
Du har blivit starkare med tiden,
och ja, jag är trivial.




Fri vers av john ekström
Läst 609 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-05-06 00:54



Bookmark and Share


  judit.s
oj.
wow.
jävligt bra.
2011-01-31

    stelnad
"var jag dina armar när du var svag"
fenomenalt. jättevackert.
2010-05-07

  aol VIP
en vacker dikt med fin rytm och rim,
ett så levande sant innehåll
2010-05-06

  stenen/ Yv Ericsson
Vilken underbar dikt! Och så snygga rim. känner igen mig precis, fast jag är någon annan. Denna spar jag.
2010-05-06

  lycksele
Det vi åt igår lämnar vi ifrån oss idag. En del viktiga beståndsdelar stannar dock kvar, bygger upp och när oss. Vi bär med oss något från igår för att kunna leva vidare idag.
Summan av våra erfarenheter formar den vi är. Ett oskrivet blad har blivit en historia. En historia att berätta nya vackra sagor om.
2010-05-06
  > Nästa text
< Föregående

john ekström
john ekström