Jag fick en tom roll som din sjal
höll dig varm och trygg när du var sval.
En petitess kan tyckas vag,
var jag dina armar när du var svag.

Inga hjärtslag mellan fingrar,
skulderbladskyssar eller bärande vingar

jag ritar inte längre hjärtan i sanden ♥ 
de tappar lätt kontur och skingrar.

Slutat räkna dina leverfläckar,
milen mellan oss och timmarna ifrån varann

och jag minns inte längre
hur liten plats du tog i min famn.

Drar min sista suck, mitt sista kall,
håller inte längre andan och önskar 
vid stjärnfall.☆

Ärligt talat, håller jag inte ihop överlag

och din doft
har sen långt tillbaks
släppt sitt tag.

Din stad är din och bara din,
liksom dina val.
Du har blivit starkare med tiden,
och ja, jag är trivial.