Såsom drivkraft och inspiration frånges en
då jag faller till föga
att du faktiskt tömt mig på samtliga ord
där finns att sätta till våra minnen,
har jag uttryckt varenda känsla där finns om dig.
Satt en evig historisk prägel av dig i fnasiga pappersark.
Fått dig odödlig med otaliga binära tal i vår cyberrymd.
Gjort dig oändlig i tid och rum.

Du var svaret på alla ekvationer och teorier,
gåtan om livet och sammansmältningen i länken
till en framtida lycka i mitt liv.
Helst vill jag minnas dig som flickan
i sin kaffelattesfär
med immiga, neonvarma fönster från ljuset av ett galleri,
ett rum av värmeljus och magi.
Din betydelse för mig var av en obegriplig magnitud.