Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ett litet hjärta stilla

Jag minns ett solbadande Bornholm
och du växte inuti mig

Det är klart att jag gråter
över att du lämnade värmen

En gång fick jag se dig
på en bildskärm
liten och vacker
och hjärtat helt stilla

marken rämnade den gången

nattens maror i vita salen

Och det blev höst utan dig




Fri vers av Charlotte Blombäck
Läst 642 gånger
Publicerad 2005-11-10 19:28



Bookmark and Share


  Caroline Lundström
Oj, berör verkligen!

Mycket bra skrivet!
2007-08-16

  Mangal VIP
Tårar... Sorgen gick igenom. Talande och bra skrivet.
2007-01-10

  Anders P VIP
oerhört berörande
2006-02-23

  Anna Grå
Nu har jag försökt formulera mig i fem minuter. Jag kan tyvärr inte komma på något att säga. Jag blev stum. Och tårögd. Den är precis som den ska vara. Särskilt slutet.
2005-11-14

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Helgjuten dikt. Lämnar mig stilla, utan utropstecken (och jag är en utropsteckens-människa, det må jag säga), begrundande och sorgsen. Har läst dikter på ämnet förut, men aldrig sett det uttryckas så här starkt. Kanske är det din stilla och enkla, konstaterande ton. Kanske är det uppriktigheten, respekten du har både för dig själv och läsare - långt från dokusåpor och frossande i sorgen.

Tack för en mycket stark läsupplevelse,
Sanne
2005-11-10

    Tussilago
Verkligen fint och gripande, bra skriven!
2005-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Charlotte Blombäck
Charlotte Blombäck