vem är inte rädd
för att vardagsdöden dö?

varför är jag nästintill
okapabel att komma nära?

kan inte säga att jag blev sviken så pass att
kan inte komma på en enda
omvänt är det värre
är jag rädd

vänd dig bort ibland
men se mig hela tiden

höj mig
älska mig
vänta dig inte alltid
av mig

tungt i bröstet om natten
och jag vill säga förlåt för att
till flera människor som
inte för att jag- men

det kommer inget

det tycks mig som om
de dagar jag begriper
är jag inte vidare talför

så denna fruktansvärk
om vadagsdöd
och kärleksmord
och alltifrån torftiga ord
till tyst